fat kills beauty

Idag blev det 626kcal.. bättre än igår iallafall..

Och om jag är hungrig när jag ska sova så blir det en liten mandarin, ENDAST..

hm.. det råkade bli en hets förut.. jag tror att jag fick ut allt så jag hat inte räknat nått på de..

Åh jag kan inte sluta tycka synd om mig själv ..

Sen jag skrev mitt inlägg "fail" så har jag skaffat mig en pojkvän.. och han har aldrig varit med någon tjej förut och han har ingen tjejig tjejkompis.. alltså förstår han inte mig när jag får mina cpryck och blir sur på absolut ingenting..

Han bor hemma hos sina föräldrar och den enda saken i hans liv innan mig var datorn..

Han går aldrig ut och umgås nästan aldrig med sina kompisar förutom om dom inte ska spela tillsammans..

Han är så sjukt olik mig, i hans familj är alla gifta eller tillsammans.. alla är i par.. I min familj är alla ensamstående och växlar mellan att vara singel och tillsammans med någon..

Han tror på "evig kärlek" och jag gör det inte.

Jag måste ha ett grymt socialt liv, mina vänner och jag brukar Gå ut/å på bio/gå på konserter m.m..

Jag klättrar på väggarna och blir hyper eller deprimerad om jag inte tillfredställt mitt sociala behov..

Jag har humör svängningar så det skriker om det och jag tänker oftast på tok för mycket, jag kan bli sur på att folk ger mig kommentarer för i mitt huvud vänder jag dom på något sätt så att dom blir negativa..

Jag var hos han igår och jag blev sur över något som jag inte ens kommer ihåg nu vad det var.. jag blev fnäsig och kort i tonen och han sa absolut ingenting.. jag blev sur och surare ju längre tystnaden var.. jag sa tillslut "NÄ, nu åker jag hem!" och han säger "Jaha..?" och jag ballar ur och sliter med mig mina grejer och går till bussen..

Ju längre jag gick desto mer börjar jag koka, jag sa till mig själv att jag inte ska höra av mig till han, "nu är det fan hans tur att höra av sig"..

Han har fortfarande inte hört av sig.. stackarn är väll livrädd och vågar väll inte höra av sig, eller så är han så att han väntar tills det gått över..

Jag blir sur på han för att han inte ringer, men jag är nog mer sur på mig själv för att jag överreagerar hela jävla tiden.. jag gör det omedvetet..

Jag sabbar allt innan det hinner bli något riktigt bra av det.. fuck..

Jag träffade han på utbildningen som jag går på nu och jag brukar aldrig ta första steget när det gäller något.. men med han gjorde jag det, och jag måste göra det hela tiden.. jag verkligen måste, för han gör det inte..

Åh.. jag älskar han över allt annat när jag är med han men nu funderar jag till och med på att göra slut för det skulle bli enklare så..

Jag förstår mig inte på mig själv ibland..

Förlåt för mongo inlägget som ni säkert inte fattar ett skit av :P men jag var tvungen att skriva av mig lite